OLGA och SUNE De jobbar ,sida vid sida
Med veden som skall staplas upp
För att sol och vind skall komma åt den
Och få den torr Inför vinters kommande behov
Det är veden,som skall bli min värme i vinter
En dubbelt upp värme Kan man kanske säga
Värmen över dom som fixat till veden
Och så den sköna värmen från vedspisen
För i varje vedpinne ligger mycket arebete av och från någon
En skogshuggare,transportör,maskinvedklyvare,staplare och så "finhuggaren"
Så det är en lång,arbetssam och tidskrävande process
Skulle jag ha måsta fixat det själv Hade jag nog blivit utan ved
Sen kan jag inte låta bli, att gå in på det här med
Människor som levt ihop länge och som alltid fyller mig
Med.Hmmm,vet inte riktigt vilka ord som jag skall använda
Men någon slags värmetrygghet
Tänk att ha någon vid sin sida,som man delat sitt liv med så länge
Dela vardag som helgdag med,i vått och tort
Det är nog något vi alla skulle vilja få uppleva
Idag, i skilsmässornas tidevarv
Men saknadens längtan kan man ju känna
efter den gemenskapens trygghet
Då kommmer jag osökt in på några ord jag hörde
Och som jag aldrig kommer att glömma
Som fick mig att tänka till REJÄLT
Det var väl något som jag muttrade över
Då orden nådde mina öron
"Jaa men DU har ju någon/något som FINNS att längta till/efter
Det har inte jag"
Att INTE ha någon längtan inom sig
Inte ha någon alls där
Den tanken hade aldrig synts till tidigare
Fy så hemskt att vara så ensam Att inte ens längtan finns till
När det inte finns någon/något där att längta efter/till
Den känslan var inte svår att ta in och förstå
Vilken ödslig tomhet
Helt plötsligt fick längtan en annan innebörd för mig
Tidigare ,var saknadens längtan,något jobbigt
Men så är det inte längre
Längtan har blivit en insiktskraft
Över, att jag har något/några att längta efter
Även om längtan inte alltid ger/gett mig det jag vill ha
Så tar jag numer, väl hand om den
ödmjukt bär jag den
glad över att den finns där... LÄNGTAN
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar