NU DRAR JAG UPP RULLGARDINEN...

DEN vi alla tar för given..
Tills DEN kommer i gungning..HÄLSAN
Dååå... blir självklarheten roderlös


Har varit dålig..riktigt dålig
Så dålig att jag vare sig kunde ta hand om mig själv,djuren
eller det dagarna kommit med
Utan jag har behövt hjälp..till både mig själv och allt det andra

När jag skadade min fot och fick hoppa på kryckor
När min hand var gipsad
Gick det ändå på nåt vis att få till det
Men nu.när kroppen på inte sätt gick att manipulera
Hade jag inte längre någon valmöjlighet
Inga kryphål att ta till..inga nya tankar,som visade mig på nya vägar
Jag fick inse.. att jag inte klarade mig utan andras hjälp
Och den kom..hjälpen..först från mina barn med respektive
När dom så måste åka..tog Siv och Kjell vid och utfodrande
både mig och mina djur och tog hand om allt,som dagarna kom med

Jag som drog ner rullgardinen för att bygga ut mina inre rum
Det som jag TÄNKT ut HUR och på vilket sätt
Men insåg där jag låg
Att det var ju gamla tankebyggstenar..såna som redan använts
För de nya kom oanmälda..på havet .. i stormen
När varken åror,segel eller motorn fungerade..DÅ

Ödmjukhetens värmande tacksamhet blev min kompis
i sängen där jag låg..under dessa dagar
Fastlåst i rörelseofriheten

Tacksam och lycklig över
Att omtankens medmänniskor..mina vänner/barn/respektives..fanns där i nödens stund

Yngsta dottern och hennes kille..åkte idag

Dom har underhållit mig med sitt gitarrspelande
Tur jag hade en blåbärskaka kvar i frysen

Min dotter blir lyriskt lycklig..när hon får sätta tänderna i en blåbärskaka
För henne ger det varma GODA barndomsminnen

Om än något matt STÅR jag nu på stadiga ben
LYCKLIG över
Att ha börjat tillfriskna och få känna luften mot min hud
Och kunna TA mig upp till övervåningen...när jag VILL
DÄR datorn och min säng finns..Bara det

STORT VARMT TACK till ER
För att ni funnits och ställt upp för mig och djuren KRAAM