och lämnade av till träden och gräset is-frossans vita färg
vilket Sigge och Quvintuss slickade i sig fukten av..mellan jagningarna
Och gårdagens eftermiddag gick åt till att försöka lokalisera och söka
Lokalisera ett ljud som hördes lite överallt
Blåsten gjorde inte saken lättare
Och ju längre tiden förflöt... i ett fruktlöst letande
Började jag bli allt mer desperat
och med en oro som naglade sig fast vid mig som nålar
Då jag hörde att min katt Quvintuss var i nöd
Och det INTE gick att lokalisera honom
Oron är heller inget bra sällskap ..för DEN
målar bara upp hemska scenario om Quvintuss utsatta läge
En mycket frustrerande situation
Då jag åxå försökte få hundarna att spåra upp honom
Utan någon framgång
Så jag insåg att jag behövde be om förstärkning
För att med hjälp av flera öron kunna avgöra varifrån ljudet kom
INNAN dagen tog slut
Siv och Sten kom till undsättning..
Efter åtskilliga timmar såg jag honom..då jag kikade ut genom "dynghyvda"
Låååångt upp i den höga täta granen bakom ladugården satt han
Och vågade inte ta sig ner
Vi försökte locka ner honom på alla sätt och vis
Med alla våra olika röster... för att få honom att VÅGA
Men icke...
Siv och Sten åkte hem till sitt Men deras stöd var skönt
Att slippa vara ensam med oron.. och nu visste jag ju var han var
Och att han var oskadd
Tack Siv och Sten för ert stöd
När sen mörkret saktmodigt började närma sig..ställde jag mig vid trädet
På den sidan där kvistarna inte var så många
Lockade och slog jag på trädet ..för en katt backar ner
Och det var bästa stället att kunna göra det..på den sidan
Till slut kom han backandes ner DÄR ..under mina hejarop
och efter en stund var han nere
Lika slut och trött som sin matte..men lika överlycklig
Och nu kunde jag somna lugnt,när han väl var nere och välbehållen
Och er alla önskar vi härifrån skogen en lyckosam och behaglig Söndag..
HÄR snöar det
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar