och SOLEN är på väg upp..ovanför skogsranden
och jag är trött..fast betydligt mindre än igår
för då var det långsamhetens lov som gällde
Det tar på att gapa även om jag är bra på att prata
Är det som en annan sak..
när och där elasticiteten har sina begränsningar
Sen var det ju annat och så som bidrog till tröttheten
Men i alla fall så..lägger jag in en dikt,som jag skrev för några år sedan
när storslagenheten steg upp och gav färg,liv och lyster till alla mina sinnen
Blir aldrig less på att betrakta och hänföras av solens otroliga lyskraft
Kanske kan den väcka liv ..i min senfärdiga kropp
även denna gång
Andäktigt står jag
Inför den syn jag ser
Ett eldklot växer
Stiger upp mot skyn
Rött
Orange
Gult
Glöder
Strålar starkt dess sken
Vilket makalöst skådespel
En så storslagen färg och ljussymfoni
Naturen
Så generöst bjuder mig på
Denna tidiga morgon
Känns som om jag får vingar
Av all den energi
Som solens uppgång mig ger
(livsvandrerskanisb)
Härifrån skogen önskar jag er alla en hänförande och energirik Torsdag
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar