EN TITT I BACKSPEGELN

God morgon
När jag lyssnade på den här låten vaknade några minnen till liv
Minnen från en tid då och när jag insåg ATT NU MÅSTE jag BÖRJA VÅGA
Om jag INTE skall bli kvar i rädslornas ofruktsamma famn

Det är nyttigt att ibland vandra tillbaka. För att faktiskt få syn på
ATT jag har gjort några små fram-steg här och var under min vandrings flygturer
När livet kallar på en HAR man inget val och TUR är väl det
Härifrån skogen önskar jag er alla en minnesrik Söndag




Hon satt ihopkrupen-som en liten fågelunge
Sårbar
Oskyddad
Helt utelämnad till rovdjuren - som bara väntade på sin chans
Att slå till

Väntade på att trasa sönder
Den sista gnutta av tillit hon hade kvar

Hon var hudlös -likt ett öppet sår
Som sved för varje pisksnärtslag av de söndertrasande
Nerbrytande orden

Hon hade ingen möjlighet att undkomma
Ingen möjlighet att fly

Kanske var det just DÅ
I den totala övergivenhetskänslan
Hon gav upp

Gav upp sitt motstånd-sitt försvar
Och öppnade sig-mot mörkret och ovissheten
Hon orkade inte längre vara rädd
Hon måste VÅGA FLYGA

(livsvandrerskanisb)