fredag 22 februari 2019

TÅLAMODETS NÅGOT VACKLANDE STABILITET

NU när foten/benet INTE har hunnit med att "morska" upp sig än
Kom jag att tänka på den här dikten som jag skrivit för ett tag sedan
I berusningens insiktsförlossning
Nu kom den över mig igen-med en lite djupare tankegång
Den om HUR viktiga våra fötter/ben ÄR
För att FRITT kunna ta oss FRAMÅT - RÖRA på oss
Alla har inte det
För i gipsets inskränkande tidevarv och nu med lite större försiktighetsframfart
Tänkte jag på att det är mycket vi människor TAR för GIVET

När det var som jobbigast med gipset och jag gnölade och det kändes frustrerande tungt - tänkte jag på det
Att mitt ben går ju till läkning.. det blir BÄTTRE med tiden
Men det finns människor som VET att det aldrig går över
Vad det nu än är - HUR klarar dom av det svåra/jobbiga .
I den känslan när jag bar på gipset
Tog allvaret tag i mig och skakade om mig..
Efter det bar jag tålamodet och insikterna med mig OM
Hur lyckligt lottad jag var/är-då mitt onda- min rörelsebegränsning går ju över
- För alla gör det inte det -
Det är till alla dom som mina tankar går till lite då och då
När gnölet vill komma till tals
Och som jag ställer frågan till HUR orkar ni. Var får ni styrkan ifrån
Själv får jag ju den i vissheten om- att med tiden läker ju mitt ben/fot

Härifrån skogen önskar jag er alla en lösgörande och insiktsfull Fredag och helg

FÖTTERNA- Min plattform
Uppbärare av kroppspelaren
GER STABILITET

KÄNSLAN
När jag tar en morgonpromenad
Helt naken i daggvått gräs

Bara vara i all ENKELHET
Inse livets STORSLAGENHET
Ger LIVSELIXIR för dagen



(livsvandrerskanisb)

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar