onsdag 8 maj 2019

ÅTERVÄNDSGRÄND


Har hamnat i en återvändsgränd- dit livet ibland för oss

Och där har jag hamnat - många gånger förr
MEN då har jag tagit i och brutit nya vägar- hittat nya O-upptrampade stigar att gå


Men det har min kropp satt stopp för nu
Förr kunde psyket ge extra kraft åt kroppen
Som ibland var MINDRE benägen att ge sig hän i det nya
Men nu har den slagit dövörat till , inför psykets idoga och starka övertalning
Så nu har jag hamnat där jag inte ville
Där och dit jag hoppats och trott att jag INTE skulle behöva hamna-
I vart fall inte ÄN på några/många år till

Men tyvärr ges jag inte längre något val
Utan jag måste se mig om efter ett nytt/nya hem
Till Jupiter och Ivanhoe
Dom som följt mig på min rehabiliteringsresa
Varit med och BRUTIT nya landområden INOM mig

I med och motgång - I vått och torrt har dom funnits

Särskilt Jupiter som har varit med mig längst
Dom har fått och får mig att skratta och med glädje se fram emot VARJE ny dag
Då och då brukar jag tänka - UNDRA över
Hur mitt liv skulle ha gestaltat sig UTAN mina hästar.
ÄR HELT övertygad om att UTAN dom skulle jag inte lärt mig ALLT det jag nu vet och kan
Särskilt den där konsten med att LEVA i NUET



Kommer INTE att stressa på UTAN nogsamt välja det hem
Där jag tror dom får det BÄST
Och så för att jag själv skall kunna må så bra som jag kan
i den jobbiga separations/övergångstiden
Det känns lite som om att bli amputerad
Ja jag vet-Att med tiden kommer kroppen ,psyket och själen att läka.
Med hjälp av allt som jag fått uppleva och blivit GIVEN av hästarna
ALLA VACKRA MINNEN som kommer att ge mig det ledsagarljus jag behöver i mörkret
SEN...

Ett ljus
Det ljus som lyser - långt där borta '

Låångt bort


Kan nästan inte se det - måste stå på tå
Sträcker och sträcker på mig
För jag vill SE
Se det ljus som lyser -långt där borta

Vill inte tappa det ur sikte
VILL INTE -Att det blir mörkt igen

(livsvandreskanisb)







Inga kommentarer:

Skicka en kommentar