ÄNTLIGEN. tittar solen fram
Och i den tysta morgonen hördes/hörs vattenmassorna dåna fram genom skogen
Rena rama vårfloden.
Där vi gick för någon dag sedan Gick inte att gå nu i morse Då vattenmassorna stigit så högt.
Och hösten har klätt av lövträden , som nu nästan står helt nakna
Och Moltas fattade inte vart hans sten hade tagit vägen
Den som skjuter upp och fram nere vid Ån
Den han står på och dit han alltid tar sig en sväng på hemvägen
Nu har den dolts av vattenmassorna
Dom som med kraft nu forsar fram i en strid ström ner mot Mjösjön- så det skummar om vattnet
Härlig dag . Och jag ruvar på en hemlighet Härifrån skogen önskar vi er alla en behaglig och uppladdande helg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar