VARSAMHET

Varmt, varmare , än varmast..

Skulle hjälpa till att göra färdigt skogshagen, Vi hann en bit -sen insåg vi att kroppen inte gillade att arbeta i det varma vädret Så vi sköt upp det till dagen efter-DÅ var det ännu varmare Vad är det som sägs Att skjut inte upp till morgondagen det du kan göra idag. Fast ibland är det precis tvärtom... För nu får vi i hettan nog skjuta upp jobbet med hagen några dar till

Det är jobbigt både för folk och fä med värmen Den som man inte hunnit med att vänja sig vid...innan den slog till.

Men på Torsdag är vi lovade regn... men det återstår att se hur det blir med den saken. Sen så håller jag på att vänja mig vid ett liv UTAN mina hästar.

Det är inte det lättaste..men det går långsamt framåt.. då jag vet att dom fått det bra dit dom kommit Så nu har jag plockat fram kläder som jag håller på att prova och MINNAS den tid jag hade dom på mig sist- Kläder som jag aldrig haft något behov av att använda tidigare -i mitt liv med hästarna . Det var ju mer praktiska kläder som fick täcka min kropp då.(det var ju några enstaka som plockades fram när jag skulle ge mig ut till det sociala livet om jag så säger Tänkte att jag börjar där- med det yttre För att göra förändringen.. mer påtagligt synlig och för att sätta fokus på mitt nya liv . Det är ju en bra början att få upptäcka vad jag har i min garderob.. Vad min kropp vill klä sig i. Bekväma kläder har jag vant mig vid..så där kommer jag nog inte att kompromissa Sen har ju kroppen med tiden och kroppsarbetet förändrats. Som jag sagt tidigare -så behöver jag något att se fram emot ..när kropp, själ och psyke har det kämpigt. Någonstans måste jag ju börja med mig själv Och då min inställning till livet ÄR att det skall tas till vara på LEVAS och glädjas åt. Så behöver jag blicka framåt och gå vidare i livet -utan mina två älskade killar

Er alla önskar jag en ljus och varsam Tisdag

Hamnfestligheter

Måste bara få berätta OM gårdagen ..trots att överföringen av mina bilder INTE funkade Så jag KAN därför i nuläget inte visa upp några bilder. Synd för dom förstärker ju upplevelsens känsla med sin närvaro för er som inte var närvarande

Men så här var det..Vaknade återigen till en solig dag i tankar på vad som skulle hända och för att göra upp planeringsstrategier För en sån här dag är tiden påpassligt närvarande.. Hundarna ut, cykeln pumpas, klädprovning och så frukost på det

Kl kvart i 11 bar det sen av de 2 km ner till hamnen där marknade skulle dra igång och andra varvets öppnande in för säsongen Min närmaste granne och jag gjorde sällskap. Rackarns vad bilar det var parkerade ÄN fler /mer när jag efter en och en halvtimme cyklade hem Köpte jag något..jooo det jag var ute efter -Tomatplantor, hemmagjord palt och så slank en limpa av nyfikenheten ner i korgen En limpa vars degspad var tillvaratagen vätska från paltkoket TOPPENGOD ..synd jag inte köpte en, två,tre till Det går alltid bra att vara efterklok..men nu vet jag ju till nästa GÅNG- DÅ blir det fler. Det fanns gott om matnyttigt att köpa Samt sånt som var vackert för ögat och sånt som förgyllde kroppen Stor variation med andra ord. Kl 6 bar det av igen Även denna gång på cykeln -för att närvara vid hamnfesten Där samlades vi ett gäng runt bordet för att inmundiga oss en Polled Pork Burger . Trevligt hade vi. Sen blev det musik på det av SCHUU..ett toppenband som det svängde om. Kunde inte heller denna gång stanna för länge i tankar på hundarna . Sist men inte minst - förtjänar arrangörerna av denna dag en STOR eloge för sitt jobb med att få till denna fest som det ligger mycke jobb bakom-

Tack till er alla . Må så gott och ta vara på vad livet bjuder er på. För dagen som är HÄRkommer inte i repris

EN TIDLÖS HELGÖNSKAN

ÖNSKAR ER ALLA EN TIDLÖS , BEFRIANDE OCH HÄRLIG HELG Var rädda om er och varandra

SKOLAVSLUTNING

I Tisdag tog jag bussen in till stan för att fira mitt äldsta barnbarn som gick ut NIAN..

I den strålande sommarsolsvärmen var det läge för klänning och sandaler, viket förhöjde känslan inför dagen Att NU är det efterlängtade sommarlovet här . Den känslan lever än kvar inom mig..från mina skolavslutningar som mina barns.

När så det klämdes i med den blomstertid nu kommer. DÅ vällde alla år av skolavslutningsminnens känslor fram -i ett enda andetag .Mjukglass åt vi allihopa sen -innan jag återvände hem med bussen, som var som en bastu.

Under min tid i stan tog Ylva och hennes hund "lilla gubben". härifrån radhuslängan hand om mina hundar Så jag kunde koppla av utan minsta tidspressstresspåslag TACK YLVA och "lilla gubben". - SOLEN och VÄRMEN är här idag och så

Och jag önskar er alla en fantastisk (Onsdag) Torsdag.

Till särskilt mina underbara och högt älskade barnbarn spelar jag denna låt ..men och så för alla er andra som tittar förbi och läser det jag skriver.

OSYNLIGHETENS SYNLIGHET

Man kan ju tycka att jag BORDE ha införskaffat mig en karta och kompas vid det här laget. För att slippa snubbla i blindgångarna och gå med säkerheten i sällskap Och för att slippa vintervägarna.(som man liks ändå aldrig kommer undan) Men se jag gillar att utforska det än ouptäckta inom mig. För det finns än mycke mer att hitta om jag skippar de säkra och redan upptrampade vägarna och stigarna. Och då jag numer går med lättare packning-efter år av utrensning , följer jag än nyfikenhetens lockrop.

Och så det här med vårt åldrande .Vår syn på den. Har fått mig att ta av det påtvingande och nertyngande åldersdoket.

En skön känsla av frihet och livsglädje...när man blir av med det och kan blicka framåt För som jag jag sagt så många gånger förr "Att vi har ju ett LIV som skall LEVAS..INTE en ålder. Så vart/dit morgondagen lockar mig DIT går jag- Och kom ihåg..att bra,bekväma skor undertlättar gåendet Då får du bättre balans och slipper snubbla över minsta motgång. OCH så är det så här för mig ... Att när det direkta språket får en fadd och urvattnat smak ..blir ett mer "symboliskt språk roligare att använda sig av. Med det sagt är det mycket på gång i mitt liv. Fast inget synligt verkar hända, så rör det på sig ändå

Och så jag önskar jag er alla en frigörande och behaglig Onsdag

EN NYTT TIDEVARV

Det har varit och pågår fortfarande en omvälvande tid i mitt liv. (Som jag nu först är redo att berätta om) En process som jag inte visste vart den skulle ta mig MER än att jag åter skull ut för att utforska nya vägar att vandra på Nu är jag ju lite van vid uppbrott och smärtsamma processer Inte för att man vänjer sig vid dom MER att man vet hur man skall hantera dom vad som behövs för att ge kroppen,själen och psyket all hjälp och bistånd de kan få. I den här processen dök och så det här med tiden upp Den man har bakom sig och den som ligger framför mig. Så det blir ett nytt sätt att leva på...när jag väl bearbetat och låtit processen ha sin gång. Det första jag fick inse var

Att vinterns påfrestningar fått kroppen att protestera/gnälla som efter fallet då jag fastnade i en uppstickande trädrot och föll handlöst i marken. Har gjort sig påminnt lite då och då.

Så jag har blivit plågsamt medveten om att jag måste söka ett nytt hem till mina två hästar. Ett jobbigt men nödvändigt beslut och så för deras skull. Då jag inte har samma kapacitet längre (som förr). En familj från jämtland hörde av sig och när jag hörde hur dom berättade om hur dom levde, tänkte och kände..inför hästarna Kände det som samma energier som jag har, Ett litet vemod av insikt infann sig och så.

För dom lever som jag under några år levt ..den dröm jag alltid haft Att leva och bo nära naturen Att barnen skulle få leva på frihetens upptäckarfötter få tänka sina egna tankar utan massans påverkan om vad som skall gälla Att få lära sig ta ansvar för andra levande varelser...som alla djur. Då insåg jag och så att den tiden är förbi-dom drömmarna behöver jag lämna för att ge plats åt nya Vilka vet jag inte än...men det kommer nog så småningom.

Så nu har "killarna" lämnat sitt liv här i Sikeå för att fortsätta leva det i Jämtland Blir uppdaterad då och då HUR hästarna har det och mår Vilket jag är tacksam över För det har hjälpt mig att känna lugnet Förtröstan i att dom har det bra. Blir ompysslade av döttrarna i familjen och får det liv dom förtjänar Visst-min dröm har varit att jag skulle få ha dom kvar många år till Och det känns faktiskt lite nedrigt när jag jobbat så hårt och byggt upp min kropp Dom muskler som var "hela" som skulle bära upp de trasiga.Att jag skull få läka till kropp och själ Och det fick jag i Grannäs...så det känndes så jäkligt. Så förbaskat onödigt att ramla I mörkret i den tidiga morgontimmem när jag gick och la ut hö -med en flyttrött kropp och ovanan vid markunderlaget i hagen Observerade jag inte den uppstickande roten Ja,ja nu är det som det är och jag måste se framåt På det som jag har outforskat Men sörjer gör jag än och tomheten breder ut sig Tur jag har de uppbärande krafterna med mig ..vetskapen om att "killarna" har det bra. Så de funderationerna-den oron behöver jag inte ha att måsta fundera om och kring hur dom mår och har det Lyckligt lottad är jag på det viset att dom fått komma till den platsen och den familjen där dom är nu Sen är det inte bara jag som sörjer. Utan alla i min familj - då hästarna varit/är älskade av alla- Då dom varit delaktiga, uppskattade och betytt mycket i vårt liv.

Särskilt Tack till dig Jennie för att du ger mig av din tid -att skicka bilder och berätta om killarnas liv och leverne hos er .