-

Det började sent igår och har pågått i natt - SNÖANDET
Så det blev till att skotta bort snö framför ytterdörren, in till stallet och nerfarten till hagen
och så passade jag på när jag ändå var igång- med att kasta snö på husgrunden - den mot stallet till
Men det är en mjuk och lättsam snö

Som i skottandet väckte upp minnen från förra vintern
Då när jag bara hade fokus på att klara av och göra det jag skulle
Då när benet var gipsat och sen under uppbyggandet
En värkande och näst intill obrukbar högerarm
som drabbats av Frosen Sholder av all överbelastning
Dök minnestankar och känslor upp - På DET som var i fjol HUR jag levde och hade det då
Nu när jag nu fick en försmak av VAD som komma skall
Då vågade jag över huvud taget INTE utsätta mig för att känna och tänka efter - om och ikring
Hade jag gjort det hade jag förlorat styrfarten och kraften DEN jag var tvungen att uppbåda VARJE dag
Hade ju djuren att se till
Så att sätta mig ner och känna efter, grina och ge upp var inte att tänka på
Det var bara att BLICKA FRAMÅT mot "ljuspunkterna" för dom fanns där och så
NU så här i efterskott kan jag känna en viss stolthet över mig själv
Att jag INTE gav upp..Fast frustrationen och deppigheten hoppade på mig emellanåt -
i tankar på främst hästarna --(hundarna kunde jag ju bara släppa ut på gården)
Då jag ibland kände mig otillräcklig

Men det var som om hästarna kände av det och samarbetade och tog det lugnt

För att underlätta för mig ..Det var fint att uppleva (så och de andra djuren) och det gav mig kraft och glädje
till de mer tunga och mörka dagarna..
En erfarenhet till och nya kunskaper om mig själv har jag fått att förvara/bevara i mitt aktade minnesskrin
Att plocka fram för att minna/påminna mig om den tiden -när andra svårigheter dyker upp

Det gäller att ha tillgänglighet och vara utrustad med en "BATTERILADDARE" även för inre bruk

Härifrån skogen önskar vi er alla en Måndag med MÅNGA ljuspunkter och säker framfart efter vägarna