Tänk ändå vad fort allt kan förändras
På bara några sekunder
kan man tvingas gå in i ett nytt skede i sitt liv
och en ny rackarns lärdom ta plats
En av många tusen
som man helst inte skulle vilja ha med att göra
Och hur gärna man skulle vilja spola tillbaka bandet
till ruta ett
Innan allt hände
och fatta ett nytt beslut därifrån
med kunskaperna man fick medans tiden stod stilla
För det är otroligt, vad man hinner med
att både tänka och handla
på dom sekunderna, som känns som en evighet
i det tidsuppehåll som råder
Ett slags slowmotion ,som man befinner sig i
när man inser ,att man inte kommer att klara sig undan
det som händer
Jag skulle ju till stan
Först förbi till min tvillingsyster
sen vidare ,för att fira sonens födelsedag
köra bilen till min "billagare"
umgås,njuta av barn och barnbarns sällskap
sova över och sen storhandla
för att fylla i och upp i mitt tomma skafferi ,kyl och frys
innan jag åter styrde kosan hemmåt
Kjell skulle ta hand om mina hästar
Så allt var fixat för min tripp till stan
Men vad händer
Joo i min iver att komma iväg så tidigt som möjligt
och för att hinna med det jag skulle
och för att inte lämna något ogjort till Kjell, att måsta ta om hand
Flög mina fötter ivrigt omkring
på ullsockars varma ,men dock halkiga underlag
När så Biggles skällde,fick jag brottom nerför trappan
då jag trodde att det var Sobella,som var på bron
och jag hade tänkte att hon skulle få vara inne
medans jag var borta i stan
Men den flygturens landning
i tidens vakum
Slutade med en fot som inte gick att stå..gå på
Inte gick att använda på kopplingens pedal
Sååå lasarettet var det jag fick besöka
och i timmar sitta och vänta på beskedet
om att jag fått en kraftig stukning
DET kunde ju varit värre
Men nog är det väl själva den
NÄR JAG VET att det där med att stressa
är ingen ide..man hinner inget mer för det
TVÄRTOM
Ens seende,tankeverksamhet och förnuft blir blockerat
man fattar ofta dåliga och obetänksamma beslut
om inga beslut alls
i stressens hetta och iver
Så jag får hoppa omkring i solens sken
Turligt nog så har jag dom grannar jag har
Som tagit ut Biggles på promenad och skött om mina hästar
de första dagarna då foten inte klarade av underlaget
TACK Siv och Kjell
Men en frihetens stålbeklädda vingar
har dykt upp
och gett min och Biggles tillvaro lite fart
Christina och Jan lånade nämligen ut en cykel till mig
Ni anar inte vad skönt det är att kunna förflytta sig
UT till skogen och friheten utan kryckor och hopp
Dessutom har dom tänkt sätta stoppför fler flygturer
genom att klistra på en slags "stopp" som ser ut som sandpapper
på varje trappsteg
Det ni
TACK Jan å Christina
Men foten blir bättre och bättre
på att klara av att stå och gå på
Och när gnällspiken och klagans frustration sätter igång
Då tar jag plats på farstubron
Lyssnar och SER
tänker
Vad bra jag har det som kan sitta så här
mitt i naturenoch njuta, av det jag ser och hör
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar