torsdag 19 februari 2015

ÖDESMÄTTADE LJUD

GOD morgon
Den som vaknade av ljudet i natt och väckte mig
var Quvintuss
Han funderade vad det var och jag trodde inte mina öron
För det lät som REGN ,som föll ner på fönsterblecket
Och som nu på morgonen gett en lätt/tunn isskorpa på bron

Märkte jag.. när jag sen gick ut för att möta den tidiga morgontimman
tillsammans med hundarna

DÅ Biggles fick fart på skällandet och tassarna
Ty räven hade nyss gått förbi
Men inte hinner han upp räven.. den springer ju på kända marker
och på lättsamhetens flyende tassar

När vi gått in för morgonintaget av kaffe och mat
Gick Biggles igång tätt följd av de två andra
så jag till att gå ut för se vad som var på gång
Det var räven som SKREK med sitt ödesmättande ljud
i den annars så tysta timman
Ett skrik som ibland övergick i ett skällande
Fast rådjuren kan och så låta så där..

Ett ljud som hördes VIDA omkring och kom från Siv och Kjells håll

Och då Sobella var ute och åt det hållet till
dit hon då och då går
För att se om hennes kompis Nisse är ute
Så jag till att hoa och vråla
i ett försök att skrämma iväg räven
OM utifall Sobella var i närheten..men den tog ingen notis om mig
Utan fortsatte ett tag till, för att sen avlägsna sig längre in i skogen
Kanske kände den igen min röst och brydde sig därför inte
Eller så var han fullt upptagen med sitt för att höra

Tur man bor som man gör..med skogen närmast till
Så man inte väcker upp någon sovande granne
när man tjoar och hoppar omkring och låter om sig
Fast jag undrar jag om inte Siv åxå hörde räven
För han skrek VÄLDIGT högt NÄRA inpå deras hus

Önskar er alla en lättsamhetens dag

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar