Mitt yngsta barnbarn , Moltas (hunden( och jag var ute och kastade slängboll
Man såg i vilken ungefärlig riktning bollen tog --då barnbarnet hade en påslagen pannlampan
OCH man hörde ungefär var bollen landade
Så när barnbarnet kastar iväg bollen SER jag i ögonvrån att Moltas sitter lugnt kvar
allt medans jag gör en helomvändning för att snabbt ta mig fram till bollen
Och ser därför INTE att Moltas kommer som en utskjuten kanonkula bakom mig
MEN KÄNNER den kraftfulla smällen när han med full kraft träffar mitt vänstra ben
Och jag känner hur det blir en vridning
"Hur gick det"- frågar barnbarnet oroligt- Inte så bra svarar jag
Då jag känner att jag inte kan stödja mig på benet och ta mig upp
Det BLEV ett besök på FÖRST Ålidhems akut/vårdcentral Det mötet berättar jag om SEN
Därifrån blev jag skickad till röntgen och sen kl 12 mitt i natten ner till akuten på NUS
En mycket POSITIV upplevelse av personelsen bemötande i allt det jobbiga
Där jag fick veta att det var TVÅ brott på benet OCH att läkaren var lite orolig för senan
Om den hade skadats för då måste jag opereras
På Akuten skulle jag få ett gips som jag INTE fick stödja på
Ett ganska så vingligt tillstånd att hoppa omkring på ett ben UTAN att tappa balansen
Så jag tog en allvarssnack med läkaren och förklarade VAR och HUR jag levde
Om jag inte kunde få det mer stabila gipset...
"Vad bra att du berättade det..sa han denna hörande och lyssnande läkare
Som jag hade turen att möta
så dagen efter fick jag en tid till ortopeden för det bättre och härdigare gipset
Som skulle ge mig en bättre balans och liiite större frihet
Härifrån en BLÅSIG skog önskar jag er ALLA en varsam och omhändertagande Fredag
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar