DET OHÖRBARA

Alltså. Det är INTE lätt det här. Att hitta åt en balans nu
Utan gipset och när vädret är som nu- förföriskt lockande och vårlikt -DÅ

Som när jag var gipsad, såg ju det till att hålla igen mig
då det var som en FOTBROMS
Men NU när det är borta , tycker jag och min kropp
Att vi skall klara av det mesta som vi tänker på och vill göra
Men igår blev jag tillrättavisad i en direkt konfrontation av ett klagande ben/fot
Som tyckte att jag var ute i ogjort väder

Att skotta bort all snö på och runt bilen och sen på de plumsa i snön
för att ta mig fram till höbalen -Var inte särskilt övertänkt
Då jag inte kunde ta stöd och hjälp av kryckorna i snön
Men så tänkte jag ett varv till
Att om man inte utsätter sig och töjer på gränserna så händer ju inget heller
Då får man inga SVAR
OK - ibland blir svaret inte alltid det man VILL HÖRA
Men jag fick ju en erfarenhet till- att lägga uppe på "hatthyllan"

Så här i eftertankens bleka krankhet eller vad det nu heter
Så kunde jag ju väntat med bilen
Fast å andra sidan kunde jag inte det DÅ
För i mina tankar skulle bilen startas för att ta mig dit spånet finn
Hur som är jag ändå GLAD över det som jag fick gjort
Foten/benet måste ju och så få gnälla ibland för att få komma till tals
Sen har jag fått några bra grejer Men det skriver jag om en annan gång

Härifrån skogen med 7 minusgrader önskar jag er alla en trivsam Onsdag