Så var vi då framme vid utsiktstornet
Men innan vi skulle bestiga det - resonerade vi som så
Att det kanske var bäst att fylla på våra inre energidepåer först
för att orka med uppstigningen
Sagt och gjort klev vi in genom dörren till stugan
Bänkade oss vi bordet och inmundigade oss kaffe
och de vackert dekorerade och goda smörgåsarna ,som Sonja fixat till.
Stugan är jättefin med 3 sovbritsar, bord, stolar och en kamin
Där blev vi en stund med småprat och inskrivning av våra namn i gästboken
Sen ut igen- i den småkyliga blåsten som kändes av än mer där uppe på toppen
Lite funderade jag på OM jag skulle fixa att ta mig ändå upp
Då jag har ett känsligt balanssinne
och armar som inte bär på någon kraft i ett upprätthållande- bävade jag lite
Men med KRAFTEN I VILJAN att få till ett BRA foto
Hoppades jag att det skulle ge mig den tillskottskraft jag behövde
MEN ICKE- efter första etappen gav jag upp- nedrans
Tornet är/var/blev högt-HÖGRE med en förstärkning av höjden den stod på
och den milsvida utsiktens HÖJD
Så det kändes som att vara uppe i himmelen REDAN vid första etappen
Sonja och Kjell däremot - dom klättrade med friskt mod ÄNDA UPP
Lyckostar som fick se utsikten där uppifrån- den måste ha varit oslagbar
Sonja erbjöd sig att GÅ UPP EN GÅNG till för att fota åt mig med min kamera
BUSSIGT - STRONGT
Vädret var i början på vår vandring blåsigt och mulet
Men NÄR vi vandrade tillbaka till bilen
var det som att vända på ett blad och det blev vindstilla och soligt
(som de här avslutade bilderna visar)
Så avslutar jag mina ord med att VARMT REKOMMENDERA ER en vandring upp hit
Till SEXBERGETS UTSIKTSPOST jag lovar er att det blir minnesrik färd
Vare sig ni äntrar tornet eller inte
Härifrån skogen önskar jag er alla ett FINT avslut på denna vecka
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar