Ibland är det så, att man träffar på människor
Som i samma stund,fast dom är helt obekanta
Känns alldeles helt otroligt bekanta
Som när vi samtalar
flyter orden snabbt,som de klaraste , porlande bäckar
de forsande älvarna ,lika naturligt och mäktigt
Så var det att träffa Monica och Bengt
Som om de var gamla bekanta,som jag alltid kännt
Ett vemod tog tag i mig,när de åkte,hem till Stockholm
Men oxå en glädje
En glädje över,att ha fått träffa dom
Och jag tror och hoppas
att de en dag återkommer HIT igen till oss i GRANNÄS
För det vill vi VÄLDIGT gärna
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar