BJÖRNBESÖK i SKOGEN

När hundarna och jag gick ut igår morse
SÅG vi relativt färsk björnspillning
Det är ganska lätt att känna igen den
På storleken och det tydliga innehållet
Då de äter mycket blåbär nu
Vi har stött på dom tidigare åxå..mer eller mindre färska
Vet att dom finns..men dom skrämmer mig inte
Dom ÄR försiktiga och mer rädda för mig
Sen är spåren vid BRA spårväderlek..åxå lätta att känna igen
Och fast björnen är så stor och kraftfull
Rör den sig otroligt lätt och smidigt

Som med alla vilda.. men åxå tama djur
Skall man INTE försöka springa undan vid ett möte
det triggar bara igång dom
Utan som när det gäller ALLA djur (människor åxå)
skall man plocka fram den VÄNLIGA rösten
utan att släppa ögonen från djuret.så man är observant på VAD det gör
Sen ger jag mig tillkänna OM jag vet att den finns i närheten
GENOM att sjunga

/* Följande text är tagen ur BJÖRNAR i SVERIGE
Sen så reser sig inte björnen på bakbenen för att anfalla
Utan för att den är osäker och vill se och känna vittringen bättre*/

Som hästarna fast dom sträcker på halsen allt vad dom kan
Fnyser och lever om dom med..när något okänt behöver identifieras
Men där och då VET vi VARFÖR
Björnen träffar vi ju inte på så ofta..så den är ett osäkert och okänt kort
Och myter och skrönor som florerar..om och ikring björnarna.. skrämmer upp oss
jag GÅR i skogen VARJE dag FLERA gånger om dagen
och gjort så i 4 år..
fast björnen lufsar omkring..har den inte gjort sig synlig

Det ÄR som med det mesta.. ju mer kunskaper man har att ta till
när det uppstår olika krissituationer..ju mer förberedd blir man
och får större handlingskraft...när det väl gäller


Sen ÄR det så
att sinnenas dörrar är vidöppna och förnimmelsen alert
När man vandrar i skogen
Man blir van olika ljud och dofter UTAN att tänka på det
Men blir uppmärksam på det..när vanans ljud och seende blir varse
något man INTE ser..men ändå vet att det finns DÄR
En ny doft..några färska spår..en fågel som varnar
Då skärper sinnena till sig och min dimmiga syn.. blir klarseende