Dom dyker upp ..lika svarta som den tidiga morgonens mörker
nästan ljudlösa
Hör deras fladdrande vingslag, i den annars så tysta morgonen,
när jag går till stallet
och öppnar den lilla dörren för att kasta ut hästskiten
fladdrar dom snabbt förbi mig.. lik mörka skuggor
in.. bland skogens skyddade buskar och träd
Det är som om dom följer efter mig
För när jag sen sätter mig på bron
för att dricka mitt kaffe ..
kommer de lika tyst,med fladdrande andetag..en efter en
och sätter sig bland häggens kvarvarande löv
GOD morgon hälsar jag
men får bara några förflyttnings vingslag till svar
Har börjat kalla dom SPÖK fåglarna
För lika mystiska,svarta och nära.. fast på skyggt avstånd
Möter dom upp mig här och där
Kanske är det bara så
att dom tycker det är trevligt att vara åskådare
till vad djuren och jag sysslar med
Att det ger en viss omväxling i deras fågelvardag
Men hur jag än bär mig för att locka dom till "sång"
där vi sitter på var sin sida om bron, har jag inte lyckats
dom är lika tysta och "spöklika" som vanligt
Men jag vet ju att dom både kan och gör det OFTA ..med bravur
Riktigt vackert faktiskt
Men det är kanske för tidigt, för deras skönsjungande kvitter
Eller åxå gillar dom inte min " morgon sång"
Första årets första månader när jag bodde HÄR hajade jag alltid till
när dom plötsligt dök upp,för att lika snabbt försvinna in i mörkret
Nu känner jag i samförstånd deras närvaro
Som om vi blivit vänner.. med en viss distans
OM ni inte hört det förut :0) SÄGER jag det igen
Det är livgivande att bo på landet,med skogen och djuren alldeles inpå
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar