Dottern har åkt hem till stan
Där studier och jobb väntar på henne
Tomt blev det..saknar det där småmyspratet,promenaderna
matlagningen och ätandet tillsammans
att hon fanns här.. med allt det..när jobbigheterna hopade sig
Det lever jag länge på
Till nästa gång
Sen kan jag inte säga annat .. än att jag är en lyckligt lottad människa
I många sammanhang och på många olika sätt och vis
Som nu när Kajsa drabbats av sin hovböld
Och behöver mer..mycket mer än vanligt till sin omvårdnad
och då jag själv numer.. inte är innehavare av någon bil
Då min gamla trotjänare polon..lagt av
Så uppstår i akutlägen som nu
Ett behov ..en längtan efter bil
Då jag blir mer låst utan
och INTE kan ge mig iväg efter det jag behöver
NÄR jag behöver det
Samtidigt dyker nästa tanke upp..
Att OM jag haft en bil..
hade jag aldrig fått lära mig konsten att TA EMOT och BE om hjälp
Och inte fått upptäcka hur hjälpsamma,förstående och vänliga människor är
Särskilt svårt var det i början..lite genant så där
Det är ju inpräntat det där med att GÖRA RÄTT FÖR SIG
Vill ju inte vara till besvär..ville ju vara oberoende
Och människor har nog med sitt
Men de hjälpsamma har gjort lärandet enkelt för mig
Dom bara finns där som den naturligaste saken i världen
och ställer upp ..utan krav eller motprestationer..när jag hamnar i trångmål
Som nu när jag fått utskrivet MER medicin till Kajsa
tog Christina,som jobbar i Bjurholm.. hand om den saken åt mig
Så har jag fått hjälp av Karolina ..när medicinen skull ges
För till den behövs särskilda kunskaper och handlag..såna som Karolina har
Och så har jag min exceptionellt kunniga och hjälpsamma hovslagare
som bistått/R med sitt kunnande och gett av sin trygghet
TACK Kristina
Karolinaoch JIWE Johan
Sen.. skulle jag heller aldrig fått lära mig nya sätt att tänka på..än dom vanliga
och att försöka luska ut möjligheterna i till synes omöjligheterna
och att man klarar mer än man tror
OM jag inte bott som jag gör nu.. här i skogen i Grannäs..utan bil
då hade jag missat många utvecklingssteg
När jag tänker på åren innan jag flyttade hit
Inser jag.. att det hänt en hel del positivt med mig
Både till kropp,psyke och själ
Många lärdomar har fått fäste..många trycker på..många fler att lära
Har ju VALT att bo så här..nära naturen..med allt vad det innebär
har aldrig ångrat det val jag gjorde
Inte heller när motigheterna dyker upp
Det mesta fixar jag själv..när allt flyter på
Och bussen går ju EN gång härifrån och EN gång hem
Det är när det tillstöter problem som skador..eller sjukdom
DÅ
Har jag fått inse..som jag sagt tidigare
Att ensam är INTE alltid stark
Det finns stunder..då man behöver någon annans utsträckta hand
Och då känns det fint och tryggt att inte vara ensam
Att den..dom finns där..dom utsträckta händerna
Men en billängtan tränger sig på allt mer intensivt.. lite då och då
mer ofta NU..när livet gör sina tvärkast..
eller det är något med barn och barnbarn..särskilt DÅ
Önskar er ALLA en förtröstans lättsamma dag
Härligt skrivet och härligt att du har människor runtomkring dig, som finns där när du behever, du själv är säkert bra på att ge och finnas för andra, så varför då misunna andra givandets glädje. För mig tog det åtskilliga år innan jag lärde mig att ta emot med glädje, men huvudaken är att man lär sig till slut, för det är en svår konst för många, detta att lära sig att ta emot.
SvaraRaderaVisst är det lite märkligt ändå, att det ska vara så svårt att lära sig ta emot, men om ingen tar emot, kan ingen heller ge.
Tack för tänkvärt och fint blogginlägg. Kramisar från en teskedsgumma
TACK Teskedsgumman för din kommentar Hmm så rätt du har "OM ingen tar emot kan ju ingen ge" Det har jag inte tänkt på.Har brottats mycket med tankar på givande och tagande..och VARFÖR det är så svårt En sak har jag kommit fram till och det är att om JAG mår bra är det lättare att be om hjälp För när kroppen är i gnölartagen hoppar forntidens känslor på mig och påminner mig (UTAN att jag tänker på det DÅ... NU har jag knipit fast och identifierat DEN känslan) .. den tiden då mitt självförtroende var i botten under min sjukskrivningstid och jag inte hunnit byggt upp min tro på mig själv.min förmåga..då är det svårt att be och ta emot hjälp NÄR jag som mest egentligen
SvaraRaderabehövde den Märkligt det där..men förståbart ..nu med förstoringsglaset i högsta hugg Att du svarade mig... gav näring till nya tankar Undras jag hur jag kommer att vara BLI som 90 åring ..med allt jag börjar upptäcka och förstå En riktig kaxmaja kanske..det vore nåt Sen är det lättare att be om hjälp när det gäller andra Som nu djuren..då jag inte vill att dom skall lida på grund av min oförmåga KRAM till dig du teskedsgumma som tittade in på min blogg och gav mig nya tankefrön..