Kajsa ryggade till vid nerfarten till stora hagen
När vi var på väg ner dit..då klockan var halv fem
Men när vi stått och småpratat en stund och hon fått kika runt
-valde hon att gå ner..
Även om hästarna sen höll till vid vänstra halvan av hagen
Den som INTE vetter mot skogsvägen
När jag då tog med mig hundarna dit..för att avhysa eventuella skrämsel-djur
SÅ var Biggles inte så sugen på att följa med in i skogen
Han ville vända om och gå hem
Båda hundarna fick upp en doft..som dom inte var helt säkra på
En sak har jag märkt och det är att de vilda har ett hum om tiden
Tiden då vi inte är ute..då dom vet att vi gjort klart det vi skall
HUR jag märkt det..joo
För när vi skiftat om vår utetid kan vi få syn på dom
eller höra ,känna doften av dom ,njaa inte alltid jag
Dom känner inte till tiden, men vet det dom behöver för att känna igen den
Om ni förstår vad jag menar..
lite som det jag har tränat upp mig här i skogen
Den där subtila känslans förnimmelse
Och att sätta näsan i vädret :)
Härifrån skogen önskar vi er alla en fröjdefull Tisdag
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar