FÖRST kom en känsla av genans över mig
Den där känslan som man snabbt vill ta sig ifrån "gömma" sig för
Helst dra ner mössan över huvudet och göra sig osynlig
Då när jag läste mina första blogginlägg
Och skulle då skynda mig att ändra och förändra i skrivandet
Men så tänkte jag till och började le..flina..skratta åt mina tilltag
Åt min iver ..att placera KOMMATECKEN lite här och där och varstans
Där jag tyckte det passade in i skrivandets rytm
Ungefär som en konstnär som slänger ut lite färg här och var
och som sen lägger huvudet på sned och på lite avstånd kollar in sitt "konstverk"
för att sen bestämma sig för att INTE eller klicka dit några färgklickar till
Så ungefär verkar jag ha gjort JAG som INTE ens gillar kommatecken
Stavningarna fallerar och så lite här och var
OCH jag minns HUR jag kaxigt TÄNKTE DÅ
att jag minsann INTE skulle ta hjälp av något stavningshjälpmedel
Utan genom fri stil kolla in min stavningsförmåga
Så jag bestämde mig för att låta allt stå kvar som det var skrivet i begynnelsen
För mig att minnas..min tids utvecklingssteg..
som för björnen i sitt klättrande.. för att ta sig upp och framåt
Härifrån en SOLIG skog men med en höstliknande morgonkänsla
önskar jag er alla en minnes-rik Tisdag
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar