Orden hon sa till mig för några år sedan
som jag aldrig glömmer
Då ..när hon kämpade på för att ta sig upp och igenom ett plåtrör
som fanns i lekparken där vi var
DÅ hon sa sina kloka ord till mig
"Man måste kämpa på förstår du mormor
Man får inte ge upp
utan försöka om och om igen tills man klarar det "
OCH det gjorde hon.. KLARADE av det
Så var hon svettig MEN glad.. då hon tagit sig ända upp och ut
Jag kom att tänka på ljuset i tunneln ..när jag ser bilden och hör hennes ord
Och dikten som jag skrev när mörkret omslöt mig
Orden.. om att aldrig förlora kontakten
med det där ljuset som vägleder oss ut ur mörkret
och som gör att man orkar ta sig upp och igenom den mörka tunneln
Ljuset som nog kan se lite olika ut för oss alla
Men med en gemensam och viktig ingrediens KÄRLEKEN
till någon,något..själva livet
De ljuset ger den starkaste drivkraften och motivationen
till att ALDRIG GE UPP..utan att försöka OM och OM IGEN
Ett ljus
Det ljus som lyser..långt därborta
Låångt bort
Kan nästan inte se det..måste stå på tå
sträcker och sträcker på mig
För jag vill se
Se det ljus som lyser ..lååångt därborta
Vill inte tappa det ur sikte
VILL INTE ..att det blir mörkt igen
(livsvandreskanisb)
Önskar er alla många motivationsljuspunkter
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar