UPPSKJUTANDE

Igår ringde jag ett samtal
Ett samtal jag tänkt ringa MÅNGA gånger, men som aldrig blivit av
Inte förrän nu
När jag sen fick höra vad som hänt
tappade jag målföret
För VAD skall man säga när man får veta
Att den människa som man känt i hela sitt liv och som var frisk
sist vi träffades ..har drabbats av cystisk fibros
Denna hemska lungsjukdom som intagit och inskränkt hennes rörelse-frihet i livet

Allt slog ner som en bomb..som rörde om och fick mig åter att inse
HUR viktigt det är att inte skjuta upp det man tänkt

När min mamma levde..var hon en länk till släkten
Den man kunde fråga och bli uppdaterad om
För hon höll kontakten och koll
HUR alla mådde och hade det...vad som hänt i deras liv
Nu när hon inte längre finns tillgänglig att ringa till
Så pinnar tiden på mellan kontakterna och man inser inte
HUR långt den sprungit iväg..förrän man fångar in den
Nu är jag inte en sån människa som gillar att prata i telefon
Utan vill hellre SE människan jag pratar med
För då både hör och ser jag bättre... vad som SÄGS


Så att lyssna på dom där inre signalerna..
som ibland tystlåtet pådyvlar oss vår uppmärksamhet
ibland tutar på för fullt
För att vi skall bli medvetna om det vi tänkt på men skjutit/skjuter upp
För att vi låter tiden stå i vägen och hindra/skymma "vår inre sikt"

Härifrån en något "mörk skog ..där sorgen tagit sig en plats"
både i väder och mitt sinne
önskar vi er alla en Tisdag fylld med NÄRVARONS dyrbara tid