Det verkar som jag fått till tonläget på min konversation med vissa fåglar
Som kråkorna,skatorna och korparna..som visar mig på det
att jag blivit allt bättre på det där med att snacka med dom
För som igår ..då cirklade en av dom runt mig uppe i det blå
en låång stund och snackade på
Annars har dom för det mesta svarat men flugit sin kos
Men igår då stannade den länge
Men det lät mest som om den var irriterad..nästan åt det argsinta hållet
Så jag får nog omvärdera mitt snack
VAD det egentligen ÄR som jag säger till dom
I fjol lyckades jag locka till mig göken..så till den grad att den dök upp vid huset
Jag som aldrig sett en gök så nära
När göken är igång är det ju en partner den söker
Att bli vilseledd..lurad av mig..i den korta tid dom har på sig
att HINNA med allt det som ingår i en göks liv och leverne
ÄR TASKIGT..så jag fick dåligt samvete
Så i år har jag låtit bli... UTOM en gång
Då det automatiskt av glädje flög ur mig..
när jag hörde den hoa FÖRSTA gången
Så det verkar som om jag blivit skickligare på att härma tonläget till vissa fåglar
Men INNEHÅLLET... vad jag snackar om..det begriper jag ingenting av
Det är bara mitt uppblåsta ego som vill tro det..att vi kommunicerar
Kom ihåg en märklig episod med kråkor..DÅ när jag bodde i stan
Då skrev jag den här dikten i språkförbistringens frustration
En Kråka jag mötte
Vi snackade lite
Utbytte dagens tankar- på kråkors vis
Dagen därpå var dom tre
Vi snackade alla
Trevligt med lite kråkprat
Mysigt så där
Hedrad kände jag mig
Utvald på något vis
Dagen därpå var dom en skock
Skränandes
Snackandes
Följde dom efter mig
Vad sjutton har jag nu sagt
Har jag inbjudit alla på fest
Eller vad
Försiktig får jag i kråkspråkbruk vara
Hädanefter
När jag samtalar med dessa djur
(livsvandrerskanisb)
Härifrån skogen önskar vi er alla en lättsam Söndag
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar