LIVET ÄR EN BADDARE PÅ ATT STÄNDIGT ÖVERRASKA MIG

När man tror
Att man VET någonting
Då dyker vetskapens ovetskap upp
För att tala om
Att det man trodde man visste
Visste man ändå ingenting om
Det öppnade bara upp en ny dörr
Till ett fumlande, i ovetskapens mörker
Innan man åter igen
hittar åt den jäklarns lysknappen, till vetskapens lampa

Det får mig att inse
Att det man VET,är färskvara,med en kort hållbarhet