Den LÅG där..stilla,vacker och LEVANDES.. mitt på vägen
Så jag till att konversera med den
Varför i fridens namn den låg där för
Jaa..jag vet att det är den varma asfalten som lockar
Men nog är det bra korkat av dig att lägga dig här
Ormen vänder huvudet i riktning mot pratljudet
Som om den hör på tonläget att jag vill den väl'
Men samtidigt är osäker ..då den nog känner in min ambivalens
FÖR jag ÄR tudelad i mina känslor till ormen
Som jag muttrande till .. i något slags försvarstal
För att få den att ge sig av
Att den har ju samma rättigheter som mig att leva
Och så är den är ju bra på att ta råttor
Men att den behöver ju inte hålla till här..nära djuren
och att den skall skynda sig över vägen..innan någon bil kommer
Har ju hundarna med mig..
så jag kan därför inte hjälpa den..med att lyfta den därifrån
Så jag försöker påskynda hans övergång.. genom att stampa i vägen
Kasta stenar bredvid honom..men den lyfter bara mer på huvudet
Ormens intresse för vårt samtal... har nu övergått i en försvarsställning
Förstår den..
Det är inte lätt att måst åla omkring bland alla faror som finns
När jag går därifrån..hoppas jag att den klarar sig
Samtidigt som den rädda jag FÖR vad den kan åsamka djuren
Hoppas annorlunda
Fast jag säger innan jag går...Skynda dig över vägen
Den är borta när jag återkommer från skogen
Så den klarade sig den här gången..från att bli överkörd
Fast jag hörde två bilar.. där jag gick med hundarna i skogen
Tillsammans med mina tudelade känslor
Det ÄR inte lätt att vara orm heller
Att jämt måst vara på sin vakt
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar